Nu har min älskade gammelkossa 250 Hilma passerat 100 ton i produktion! 🙂 Jag hade nästan räknat ut henne i höstas efter 10:e (egentligen 11:e, då hon fick tvillingar ifjol) kalvningen, då hon blev lite skruttig i benen. Hon har repat sig men nån fler kalvning blir det nog inte… pga benen. Har redan nu ångest hur jag ska bära mig åt när hon inte orkar mer, eller slutar mjölka. Maken föreslog att vi kan ha henne lullandes här till hon dör naturligt.. Varför inte?? (Inget allvarligt förslag av min ekonomiskt medvetne make..)
Hilma är efter Peterslund- Johde- Heligo- Jägarbo-Leukoi-Slätte, och sen har jag inga fler led i huvudet då det är före min tid.
Hon har tre mjölkande döttrar en 4:e kalvare efter Fimta: stor som ett hus, sur med ett inte så fint juver, men snabbmjölkad och funktionell och just nu över 50 kg. En 3:e kalvare efter A Linné: Snygg kropp, dåligt bakjuver pga hon hade mastit nån månad in i 1:a laktationen, blev 3-spent men gick att mjölka igång när hon kalvade 2:a gången, lite trögmjölkad, jätte trevlig och social med 50 kg mjölk. Och ”lillisen”: 1:a kalvaren efter Record. En av dom högst bedömda i höstens 1:a kalvargrupp, bästa kompisen, inte jättesnabbmjölkad med väldigt smala spenar.
Hilma är också mamma till ungtjuren 2551 Luttugård som var efter Nora Prästgård. Hade en ungtjur nyligen som heter Tiger med honom som mf.
Bilden är från den enda gång hon har fått vara med på Norrkon, då utställningen flyttades till april ist för september. Hilma har alltid kalvat i september eller oktober. Hon var då 6:e kalvare och var klassvinnare. Tyvärr fick hon inte SARA-priset, det grämer mig lite…