Idag tog vi det sorgliga beslutet att avliva 277 Helen (3442 Stöpafors- 3660 Soukolo), en fin 5:e kalvare. För 2½ vecka sen såg jag henne stå i gången och var alldeles gödslig, hon hade legat i gödselgången. Hon var ordentligt skrapad på ena bakbenet. Tänkte inte mer på det än att hon kanske hade halkat eller nåt. Hon hade då tiden inne för kalvning men verkade inte alls vara på G ännu. Nästa kväll hittar Henrik henne liggande i gödselgången, förlamad. Det var -20 garder kallt… In med kossan till kalvningsboxen i värme med lastarskopan som transport. Hon hade kalkbrist. Nästa morgon var hon på benen och hur stabil som helst. Men hon fick en till omgång kalk av veterinären ändå, då hade hon inte ca-brist, enl. provet. Nästa dag var hon förlamad i bakbenen igen, men steg upp helt plötsligt, helt stabil..Sen blev hon liggande igen och vi var tvungna att vända på henne, sen kalvar hon en natt och stiger upp och tar hand om kalven som om inget hade hänt! En fin kviga efter x-vik R Facet. Sen fortsätter det så här, Efter en vecka med smärtstillande Romefen kraschar hennes mage och vi blir tvungen att göra uppehåll. När jag på julafton börjar om med det kliver hon upp och allt är frid och fröjd igen, tror vi.. Sen från annandagen kom hon inte upp nå mer. Till slut kunde hon knappt lyfta på huvudet, det var så hemskt att se. Månne vad hon hade: Nervskada? kotskada? Bara ibland?!?! Ledsamt är det, men vi glädjer oss åt dottern. Hon har en sen tidigare efter Tålebo som är bra. //Viktoria