Ngn gång i början av oktober ringde nån och sa att vi var nominerade till Årets mjölkföretagare. Kul grej tyckte vi och berättade för de som jobbar här, bara nomineringen va ju ett bevis på att de senaste två åren gått bra och det ska ju alla här ta åt sig av. Allt föll i glömska tills nästa telefonsamtal där de ville gå vidare som de sa och ville ha in vårt bokslut. Nu började det bli spännande på allvar, speciellt för våra barn🙂. Vi blev sedan intervjuade och fick svara på en massa frågor om både det ena och det andra. Sen tystnad och åter tystnad så till slut fick vi samtalet. Det va en fredag, en dag som det mesta krånglat på 😐. När vi fick veta att vi blev Årets mjölkföretagare skulle väl det vettigaste vara att jubla men istället rinner tårarna, tittar på Bengt och ser att han oxå tårkar tårar. Vi är båda tävlingsmänniskor men det här var nått som liksom aldrig funnits med i nån som helst målbild what so ever. Nått  som man aldrig mer får uppleva, lite av ett bonde Bragdguld och ett erkännande för alla både här på Botans och på Österfors som oxå synades ordentligt. När vi kom tillbaka till hotellrummet i Jönköping efter prisutdelningen fanns en flaska champagne på rummet. Champagnen kom från en kollega så jäkla snällt👍 Tack oxå för alla grattis/gillande vi fått på SRB föreningens Facebook sida.

Varit lite upp och ner veckan efter men vi återvände rätt fort till verkligheten då vi fick hosta på kossorna. Det var av den mildare formen på korna med våra kalvar fick en genomkörare och två st dog😢. Men det är väl så det är,  så det gäller att glädjas mens man kan och inte gräva ner sig för djupt i motgång.