Svinkall vinter, regn på skörden, sjuka kor, döda kalvar, rymmande kvigor, havererade maskiner trist, ja. Men inget går upp emot SAM-ansökan och den eventuella efterföljande kontrollen!! Det är det ABSOLUT tristaste i vår bransch. Varje år tror man att: nu kommer det gå snabbt och lätt att fylla i ansökan, allt är ju kvar sen ifjol, men ICKE! Då har det gjorts ändringar än hit och än dit. Ifjol öppnade jag ansökan och upptäckte att jag hade 162 block, istället för 100 som året innan. Jag fick verkligen frispel på riktigt, Herman trodde jag skulle få hjärtattack. Det visade sig att alla diken är hädanefter blockgränser och jag brukar i en landsända där smala tegar istället för täckdikning är vanligt på myrmark. Dom tegarna kunde vara 10-12 m breda, men vi har fyllt igen diken med slang och grus så vi har hanterbara åkrar vartefter maskinerna har vuxit. Ett kvigbete på 10 ha som vi har på ett sånt område blev i ansökan 10 nya block t ex. Sen har jag lagt ner mycket arbete på att få logiska ordningsiffror på markerna, från norr till söder. Så man har lite koll. Men det är ju helt raserat nu 🙁  Usch vad jag blir negativ när jag tänker på den där skiten, ett nödvändigt ont, tyvärr. -18 idag, det går åt rätt håll 🙂