Den här lill-Sabinas mormorsmor kom hit från Västerbotten som kalv 2003. Hon var efter Stöpafors- Torpane, och växte sig så stor att folk trodde att jag hade en limousinko här bland mjölkkorna. Hon var min pappas favorit, ni vet den gamla stammen som gillar biffiga kor…Däremot hade hon inte ett särskilt trevligt lynne, men funkade bra i ladugården, så länge vi slapp umgås. Det där med lynnet har sen fortsatt vara lika trist, men en liten förbättring blev det med denna kalvs mamma, som är efter Långbo. Kalven matade jag som vanligt när den var nyfödd och sen diade den i ett dygn för att sen skiljas från mamman. Mamman gick ut och så skulle jag ta kalven till ensamboxen, och den vart helt panikslagen!  Klättrade nästan på väggarna innan jag fick tag på den, och sen skrek den som en stucken gris hela vägen till boxen. När jag sen kom ut i ladugården stod alla kor och tittade anklagande på mig, och undrade vad jag pysslade med. Jag som alltid brukar lova dom att jag ska ta så väl hand om deras bebisar, när dom går tillbaka till jobbet. Idag är lill-Sabina och jag kompisar, jag är ju trots allt maten! 🙂