Inte lätt att fota i beckmörker… Mysigt med advent, när det är så mycket ljus överallt. Man vill införskaffa lite extra också, då vi inte har nån gatubelysning ännu. Och ingen snö. For med regnet i fredags. Nu är det -9 igen och nu tror jag det kommer lite snö igen.

Då kom det äntligen en kviga efter vår egen ungtjur Alun. Och det var den sista dräktigheten med honom. En stor och redig Miranda kom, aningen överraskande då dräktigheten var lång. Förväntade mig en tjur. Miranda kommer från Piteå, den första här kalvade och fick mastit direkt och gick nog iväg redan efter en månad. Den kvigan som föddes då, mm till denna lilltjej, fick då 3 kvigkalvar, så nu har vi en stabil Mirandafamilj. Mamma till denna är faktiskt vår enda efter 1916 Melby, en jätte trevlig ko. Hon har däremot ett bekymmer, hon fick en mastit i en extra spene förra året och det blev en stor knöl där, och den har vuxit nu så juvret ser inte så fint ut bakifrån. Vi brukar ju klippa extra spenar på kvigkalvar när vi bränner hornen men ibland glömmer jag det. Ser att jag har glömt det på den äldsta A Sale kvigan som kom in nyss, hon har spenar i alla väderstreck…huller om buller. Hoppas att dom riktiga blir stora och tydliga. Och dom kan faktiskt få mastit fast man klipper spenarna, det har hänt en gång här.