I morse sinlade jag en ko och skickade henne till sinavdelningen. I eftermiddag upptäckte jag att dom visst blev en för mycket i gruppen, och var tvungen att ta över den som kalvar närmast till VMS-gruppen. När jag gick dit för att ta på henne transpondern så ligger Gammel-Hilma och kalvar!! Efter 13 dar i sin och beräknad den 25 november, tänkte jag att det var en kastning. Men fötterna som stack ut såg inte små ut. Nå, det var ju bara och hasta med henne till kalvningsboxen och vänta. Ut kom en helt normal stor tjurkalv, pigg och hungrig. Ingen prematur här inte. Och ja, hon är seminerad två gånger: den 12 januari och den 18 februari. Med olika tjurar, första med Nora Prästgård och andra med Haslev. Men nu spelar det ju ingen roll när det är en tjur. Jag har hört om detta men aldrig varit med om det förr. Det trista blir nog hennes laktation. Ska försöka få igång henne igen. 2008 kastade hon ju 5 dar efter sinläggningen och då fick jag igång henne, hon mjölkade typ 6200 kg det året, men hade 5,3 i fett i snitt, så det var det värt. Året efter mjölkade hon över 12000. Då hade jag dessutom sintidsbehandlat henne, 30 dar i avlopp…  Som tur är kalvade Fin-Helen i morse, så det finns gott om råmjölk. Hon fick en jätte stor A Sale-kviga x-vik. Trodde att nu kommer den första tjuren efter x-vik här, då hon var beräknad för en vecka sen. Men nej, fortfarande 100% kvigor 🙂