Semineringskvigorna som oförskyllt kallats ”värstingarna” har nu upphöjts till ”mycket skötsam ungdom”, A-barn m.a.o. Men dom rör sig fortfarande som ett sillstim med nerverna utanpå. Det kunde min mamma intyga igår då hon donade i trädgården och tappade ett plastlock med en liten smäll, typ 70 meter från kvigorna. Det rasslade till i foderhäcken där dom stod och inspekterade, och så rusade hela högen iväg ner mot stranden i högsta fart. Idag är dom lite mindre springiga.
Foderkastar-Hilma blev av med uppfostringsgrimman och fick komma ut som sinko för första gången. Nöjd? Ja! Det blir bara ca två veckor ledigt, då hon ska kalva 6:e gången i slutet på juni. Men hon får ju fortsätta gå ut som mjölkko sen.
Maken har hunnit så några ha. Det som gick att harva. Vi ha många hektar under vatten ännu. Idag kom det ett efterlängtat regn, det är riktigt torrt i backen nu. Synd bara att det verkar fortsätta ända till söndag, då vi har kosläpp.
Lämna en kommentar