Jag hade en jätte fin och bra Härta efter Botans för nåt år sen. Hon fick 4 tjurar och en kviga efter Nocturno. Denna kviga var från födseln extremt social och är det fortfarande. Allas kompis. När hon kalvade första gången var det en så svår förlossning att hon blev liggande en vecka efteråt. Kalven dog. När hon sen skulle kalva nästa gång, kastade hon kalven efter 5 dar i sin. Jag började mjölka henne igen, som om hon var nykalvad och hon gick upp i 30 kg . Sen skulle jag ha henne dräktig igen, gick trögt. Hon fortsatte med sina 30 kg och efter 7:e(!) semineringen tog hon och fick sen en tjur. Då tänkte jag att om jag ska få denna trevliga gren av Härta att leva vidare, så seminerade jag henne med A Sale x-vik, hon tog på en gång. Sen drog hon på sig en mastit och blev 3-spent. Under sin-tiden fick hon ytterligare en mastit, så när hon kalvade en fin kviga så var hon 2-spent! Jag anmälde henne direkt till slakt, men hon har fått vara kvar, hon mjölkar nu över 30 kg på 2 spenar! (Men nu ska jag inte seminera henne mer, eller…) På morgonen hittar vi hennes kalv efter A Sale med trumsjuka! I 2 timmar laborerade jag med henne, men det gav inte med sig..Så det slutade med att vi fick avliva henne. Some aren´t meant to be… 🙁
Höjden av otur det där!!! 🙁 den släkten var nog inte menad att överleva!. . .
Nej, det verkar vara så…:(
Det ärså sorgligt när djur dör.Vi skulle släppa ut dräktiga kvigor igår.En stor grann kviga efter Admiral halkade inne i lagårn o föll så tokigt så hon bröt ett bakben.Hennes kompisar är nu ute o skuttar i hagen men hon gick ett annat öde till mötes.
Å vad tråkigt. Speciellt en man har fött upp färdigt nästan :(. I höstas hittade jag en sinko i ett stenröse med brutet ben. Mamma Mu kallades hon, allas kramis. Fy vad jag grinade då 🙁 Det var första gången jag varit med om benbrott, på djur alltså…