…och tiden bara flyger fram mot jul. Och snart är detta år slut också. Ett riktigt bra år måste jag ju få säga. Utom mjölkpriset förstås.. Men det kan jag inte påverka så mycket så jag koncentrerar mig på det jag kan påverka: ruljansen på våran gård. Hoppas nu att konsumenterna tar sitt förnuft till fånga och väljer ”rätt” produkter i jul, och skippar den billiga utländska skiten.. Det går visst väldigt tungt just nu på mejerifronten.
Det kom två kalvar i helgen. En kviga efter Rankin, efter en Tosikko-3:e kalvare. En Sköna. Lätt den fulaste kon i ladugården. Visar ingen bild på henne, alla kritiker lär väl gå igång då… Men hon har mjölkat utav bara f-n, och det är ju det som är det viktigaste. Sen kom det en tjurkalv från en stollig Sabina. Bra att det blev tjur, nästa blir köttras om vi nu kommer överens, Sabina och jag. Fördelen med robot är ju att man slipper umgås med vissa individer, känslan är ömsesidig.. Men vi måste ju ses vid seminering och, som nu, vid kalvning.
Första Buckarby-kvigan kalvade förra veckan. En Helen med A Sale som mf. Det har alltid varit riktigt gosiga och snälla kor. Och med lurviga öron. Verkar vara ett släktdrag det där med öronen, man kan inte se öronmärkena alls! Helen var som en furie i roboten i början, världens stökande. Nu har hon lugnat ner sig och precis börjat släppa ner mjölken utan partoxin, efter 10 dagar. Förra året på stämman satt maken och jag och åt lunch efter gårdsbesöken med Buckarbys uppfödare. Jag sa att det var så svårt att få kvigkalvar efter Buckarby, att vi bara hade fått en. -Bra!, sa han. Månne vad han menade med det?!?! Tror vi har en eller två till, så det kanske visar sig…
Lämna en kommentar