…är den, hittills, enda tjur vi sålt som gått hela vägen och blivit elittjur. Han var född -97 och var en av dom värsta kalvningar jag varit med om! Han kom baklänges ur en stående ko och var kolossalt stor. Han fastnade halvvägs och då började svansen piska i panik, han höll på att drunkna därinne. Men eftersom vi var många som jobbade med kalvningen så var det också tillräckligt med folk att orka lyfta honom i bakbenen och skaka, när vi till slut lyckades få ut honom. Ut kom mängder med slem och sen låg jag nog, där i slemmet, i ca en timme och gjorde konstgjord andning på honom. Han hade en otrolig livskraft och blev en stor och ståtlig kalv. Mamma var 79 Flora efter Fredvang-Tron- Strömsholm- Gafsele bl a. Hon var ett resultat av vår första spolning, då det blev 5 dräktigheter på 8 inlagda embryon. 4 tjurar och en kviga. Spolningen var på kontrakt med Svensk Avel så dom köpte två av tjurkalvarna. Pappa till 1203 var Fyn Rock. Hans styrka var ju ffa reslighet. Låg på 118 när han var aktiv, såg att han ligger på 122 nu. Och stora blev dom, korna efter honom. Vår Bauta-Härta familj härstammar från honom. För stora.. Men han hade ju då en rejäl svaghet: kalvningsegenskaperna, föga förvånande. Ligger nu på 75 såg jag. Jag hade aldrig nån svår kalvning efter honom, även som ungtjur. Men uppenbarligen var det andra som hade det..Så han försvann ganska fort från listorna. Sen var det också 1203 som fick bära hundhuvudet för räkgenen, som sen visade sig finnas i massor av gamla höjdartjurar bl a Stensjö och Stöpafors. Norrmejerier brukar ju alltid dela ut tavlor till elittjurar som kommit från området, vi fick aldrig nån pga det där med räkgenen. Lite surt, faktiskt, med tanke på hur man ser på räkgenen idag. Jag har då aldrig brytt mig. Häftigt är dock att 1203 är far till förra årets högst bedömda ko! 317 Mita i Mörrum. Det skulle vara så fantastiskt roligt att få se hur hon ser ut! Nån som råkar känna till henne och kan skicka en bild? Jag skulle bli själaglad, som dom säger i Småland (?). När jag sen i början på 2000-talet började röra mig mer i SRB-kretsar söderut fick jag höra att folk blev förvånade att 1203 Soukolo var en svensk tjur! Många trodde att han var finsk. Inte så konstigt kanske, med tanke på hur belästa sörlänningar är på norra Sverige. (Nu får jag väl mig på pälsen, men har jag fel??) Så vi bestämde att byta namn på våra tjurar till Luttugård. En tjur med det namnet var ute som ungtjur 2551 efter min Gammel-Hilma och Lien. Annars räknar jag till 16 st Soukolo, en Luttugård, en Alun och nu en Accio i Vikings register. Den allra första kalven som såldes härifrån, på 70-talet, fick faktiskt namnet Levald, efter min pappa. Det fanns ju sen en stor tjur som hette Olars, tänkte att den också fått namnet på samma sätt…
Nu hoppas vi på topsningen av nästa kandidat, en kalv efter 467 Hilma, dotter till Gammel-Hilma, och Haslev. 467 är efter Fimta och fick med beröm godkänt på sista bedömningen: H86 K83 B88 J84. 🙂