Så tillslut förra veckan blev det äntligen höväder. Jag jobbade tyvärr mycket på Posten förra veckan, men några lass hann jag hjälpa till att lasta av. Det flyter ju lite smidigare när Klas bara behöver mata av lasset så fort det bara går och sen åka och fylla på nästa lass, så matar jag in i hökanonen. När det börjar bli långt mellan höhögen och kanonen knuffar jag bara fram lasset med kompaktlastaren. Mycket smidigt. Det blir ca tre lass i timmen med den metoden. Sista lasset följde jag med och åkte hölass hem. Måste passa på minst en gång i varje fall. Det är ju så härligt att borra ner sig i höet och titta på himmel och träd som passerar över en.
I år lade vi in det sista hölasset på skullen i vår andra lagård, som vi har sinkorna i. Klas håller på och renoverar andra änden av huset så vi ska kunna ha kvigor där på ströbädd. Andra gjutningen blir i morgon. Då ska det även bli klart gjutningar utanför dörrarna till vanliga ladugården, där vi kör in foder med kompaktlastaren. Det har varit hopplöst de senaste gångerna det varit blött (vilket ju för tillfället var ett tag sedan…).
Efter att höet kom in har vi fått ca 6mm regn vilket var mycket välkommet. Nästa vecka är ju fruntimmersveckan så då om inte förr kanske det löser sig med regnmängderna, inte minst eftersom vi planerar att köra andraskörden då :-). Vi hade tänkt köra den här veckan men det har inte växt tillräckligt, men nu verkar det ta lite ny fart. Förstaskörden var ju så bra så blir det lite mindre nu är det ju inte hela världen. Betena har också saktat in så idag ska vi börja förbereda för att beta återväxten på gärdena vi ska plöja upp i höst. Det märkligaste är att trots de för tillfället långsamtväxande naturbetena och våran som alltid ganska snåla kraftfodergiva har urean i tanken gått upp till 7. Vad gör man? Det finns ju inget vi kan dra ner på. Mycket märkligt.
Lämna en kommentar