…säger min svåger Fredrik när någon ko/kalv dör. Stämde även denna gång. 🙁 Igår kväll ringde det från ladugården att en ko satt fast i returgången. När vi kom dit så hade han som jobbade fått loss grinden men kossan var död. Hon hade varit böjd  i båge och suttit fast samtidigt som korna som kom ut från mjölkningen tryckte på. Jättetråkigt!

Och imorse så hade en första kalvare, 1446 Aslög, börjat kalva vid 06.30. Hade in henne i en kalvningsbox och fortsatte mjölka. När jag kom upp från mjölkningen strax före kl 08.00 så hade det inte hänt någonting! Förutom att hon krystade utan resultat. Gick in och kände efter- och det var en livmoderomvridning! SUCK! Ringde så klart veterinären som kom på en timme, rullade först kossan och sedan rättade Rickard till kalven som låg upp- och ned. Fick tillslut ut kalven efter en hel del draghjälp, men då var den död. 🙁 Kon verkar dock rätt så ok, fick smärtstillande av veterinären och lite allmän ompyssling efteråt. Ingen rolig helg alltså.

Sinkorna som har gått ut verkar det dock inte gå någon nöd på när jag hälsade på dem 🙂DSC_0417