I morse när jag kom till ladugården hade 460 Perla kalvat. Hon var inte i kalvningsboxen. Ingen kalv syntes till. Fan, fan, fan fan! Sprang till inspektionsluckan ovanför kulverten och se! Rakt där nere stog en liten kalv, med bara huvet ovanför, den ovanligt höga, gödselnivån….Vår kulvert är 2 meter djup och 80 cm bred. Jag hivade ner en stege i luckan sprang för att hämta galonisar och stötte ihop med elektriken, som precis kom för att göra ett jobb. Beordrade honom att följa med och hjälpa till. Klättrade ner och la en snara runt frambenen på kalven och elektriken kunde fira upp henne. För det var en hon, efter S Adam x-vik, dessutom! In och bada och få massage. Och -Förlåt, förlåt,förlåt… Tog in mamman, men hon ville inte veta av henne. Luktade väl inte rätt. Ut med mamma till mjölkningen, hon hade 1,9 kg…M.a.o inte särskilt beredd, av nån anledning. Lill-Perla var väldigt medtagen. Försökte ge henne lite ”Kick-start”, ett melassliknande preparat som ska kick-starta en slö kalv..Men hon låg kvar på sidan och sen flyttade jag henne till ensambox. Andningen var ok hela tiden. Kanske det var gaserna som gjorde henne slö? Sen sondade jag henne med råmjölk från frysen. Har fått lägga bandage på en framfot, där det nötts hål på skinnet, när hon har åkt med gödselskrapan…Dom andra fötterna har bara ytliga skador. Sen sondade jag henne två gånger till under dan. Det var inget hon gillade speciellt bra. Sen på kvällen när jag tänkte gå hem, ställde hon sig upp och var jätte sugen på mera mat! Nu hade suget kommit igång och hon åt en rejäl portion. Så nu finns det hopp om livet!
vad skönt att det fick ett lyckligt slut iaf, känner igen känslan när man vet att det är nån på gång att kalva och man inte har plats i kalvningsboxen, det är jobbigt!
ja, Perla är pigg som en mört idag! 🙂 Förra natten hade jag utgödslingen avstängd pga en kviga som jag inte trodde skulle kalva, men kanske…. Det är inte så kul på morgonen då.. Nu är hon i box i alla fall, så jag kan sova lugnt 🙂