Efter 3 v uppehåll kom det äntligen en kalv! Första kalven efter Isåsen, en kviga. Mamman, en enorm kviga efter Långbo- J Valon, är en Docka. Vid 25 mån ålder mäter hon 213 cm i bröstomfång och är ca 150 cm i korshöjd! Vem var det som sa att SRB-kor är små??? Hon har ett fantastiskt framjuver och verkar mycket robotvänlig. (Än så länge bara mjölkad med spann). Docka härstammar också från Östergötland och kom till gården på 50-talet, således en av våra 3 äldsta släkter. På 70-talet kommer jag ihåg en 181 Docka, har för mig att hon var efter 47 Slätte (läste härstammningar redan då..) hon mjölkade över 8000 kg!! Hon fick väl en 8-9 kalvar men bara en kviga. Men på 90-talet försvann Docka för oss, var inga kanonkossor nå mer. Sen när jag 2003 skulle börja köpa in djur till vår nya ladugård mindes pappa att Clas på Stensjökullen hade köpt Docka på 80-talet, så jag ringde och bad att få köpa en! Hade jag sett mamman till kvigan innan hade jag kanske inte köpt den, modell hängjuver, hon var i.a.f en 4:e kalvare..men kosta vad det kosta vill, jag skulle ha en Docka! Och den Docka som kom var nog en bland dom bästa kvigorna som köptes in då. Något djupt juver fick hon redan efter första kalven, men det stannade där det var. Och det bästa av allt: hon fick kvigor som i sin tur fick kvigor. Så nu har vi en stabil Dockafamilj igen, väl förvaltade av Stensjökullen. 🙂  Annars har det varit kring -20 idag, -30 natten som var. Suck. Less. Maken var med på guldmedaljutdelningen i Sthlm (inte som mottagare alltså..) och skickade en bild på kungen och drottningens axel och jag skickade tillbaka en bild på en frusen vattenkopp! Skilda världar, kallas det. Och Grattis till styrelsekollegan Lars Erik Karlsson, Torpane som fick sin medalj! 🙂