Idag kalvade en Ullimulli-kviga, fick en tjurkalv efter Salix. Rosa var förvånansvärt snäll, då hon har varit så ”flyfotad” hela sitt liv. I den andra boxen kalvade en Bongo-kviga. En Mona som har varit en riktig kramiskompis i hela sitt liv. Hon gick inte att mjölka i boxen, blev helt galen och studsade runt. Tog båda till roboten istället och där var dom hur snälla som helst.
I måndags hade vi ju 35 grader kallt. Det var väl inte så kul, men det varade tack och lov inte så länge. Igår var det -18 istället. Idag -12. Idag har vi jobbat med att få igång utgödslingar och det har gått helt enligt plan. Kvigornas är fortfarande inte igång, det blir fredagens projekt.
Rosa som hade ”nån mystisk sjukdom” (f.ö mamma till ovansående Ullimulli-kviga) fick till slut en diagnos, efter 1½ månad. Det ÄR löpmagen som spökat. Veterinärerna har inte lyckats höra ”plingen” på flera besök. Nu är hon iaf fixad och veterinären trodde att det lyckades med stygnen. Det som talar emot hennes tillfrisknande är ju att det har gått så lång tid.. Nu håller vi tummarna att vi får behålla vår fina Rosa, som idag ser ut som ett spjälstaket..
Nu fick jag lära mig att det där med löpmagepling kan komma och gå.. Jag ska skaffa mig ett stetoskop så jag kan lyssna själv, om detta händer igen. Veterinären visade mig, inte helt enkelt att höra men man kan ju prova. Detta var 3:e gången i mitt liv som vi hade en löpmagsförskjutning. Inte så vanligt här m.a.o.