Evald 90 årIgår avled min pappa, 90 år gammal. Han har dom 3 senaste åren bott på ett boende inne i Övertorneå. Han drabbades ju av Parkinsons för ett antal år sen. I veckan drabbades han av lunginflammation och fick penicillin intravenöst i 2 dar innan han stilla somnade in i går på förmiddagen.
Pappa var verkligen en ”riktig kogubbe”. Han älskade SRB, men hade alltid några lågland, -För allmänbildningens skull, som han alltid sa. Det var jag som ”utrotade” dom när jag tog över avelsarbetet i början på 90-talet. Så nu är vi inte så allmänbildade. I 10-12- årsåldern gjorde jag och pappa avelplaner tillsammans. När jag var 7 år bad jag om att få en häst. Jag behövde bara be en gång. Pappa hade väntat på den dagen ända sen jag föddes. Han ansåg att en gård var fattig som inte hade en häst! Katten drog han alltid lite i svansen och sa med glimten i ögat:-Man måste alltid pina dom lite…
Odling och örter var en passion. Alla det möjliga konstiga grödor har testats här. Vi fick t.o.m fram jätte fin mogen vete en gång. Hinner inte på långa vägar normalt. På 80-talet engagerade han sig i Sveriges första ekokommun, Övertorneå. Vi odlade ca 2 ha frilandsgrönsaker. Från början var det uppemot 30 odlare i takten som var engagerade. Men dom flesta föll bort, en efter en. Dom upptäckte väl att:-Det är inte så bara, ett av pappas många uttryck. Till slut var det bara vi kvar..Och den odlingen lades ner när mina föräldrar tog pension.
Pappa fortsatte jobba, han slutade mjölka då vi skaffade milkmaster-mjölkmaskiner -98. Man var ju tvungen att trycka på knappar. Så han skötte kvigor och pysslade på med annat. Sedermera blev han mest lekmorfar till sonen, som älskade och saknar honom högt.
Hoppas att han får sig en täppa att odla och några djur att sköta, å en tv att se skid-VM på, där han är nu. Då mår han prima!..