Igår tömdes äntligen den vänstra halmbädden. Var så hög nivå att man var tvungen att utfodra extra ensilage alltid för att kalvarna inte nådde ner till foderbordsbotten! Nu är det som om dom kommit till en ny värld, och vissa behövs t.o.m visas till amman för att dom inte förstår hur man kommer till nappen. Skönt att få det gjort.
Igår kom det också två kalvar: en fin kviga efter Solero från 529 Helen (Facet-Lien), en dotter efter 317 som dog knall och fall förra hösten efter sin 5:e kalv. Och så en liten tjurkalv efter Gibby från en Nora Prästgårdkviga, 571 Helen. 571 genomgick som en slags personlighetsförändring, eller snarare kolighetsförändring kanske, i veckan. Efter att i hela sitt liv vimsat runt på ”Noraprästgårdmaneér”, var hon helt plötsligt alldeles lugn är jag skulle klippa henne innan kalvning häromdan. Och hon var jätte cool med kalven och jätte snäll att mjölka! Det är väl slutligen mammas påbrå som kommit fram, en trevlig ko efter Långbo.
Kotrafiken går sådär. Har inte kommit upp i samma nivå som innan dom där kyliga dagarna för två veckor sen. Dom kor som alltid gått bra, gör det fortfarande. Men dom kor som alltid varit lite tröga går nu ännu sämre. Får nu se hur det går med kvigorna som inte har blivit styrda, utan bara hämtade en gång om dan för att äta kraftfoder i roboten. Funderar lite på att skippa kornet i ensilgeblandningen. Det är helt enkelt för gott på foderbordet. Har iaf lyckats få två nykalvade kvigor att gå bättre själva genom att dra ner på krf i stationerna. Problemet är ju att dom inte hinner äta sin giva i enbart roboten, och där finns ju bara ett foder, Soliden. I stationerna får dom ju koncentrat också.
Blidan fortsätter, trist att vakna på morgonen och höra att det rinner i stuprören… Men det är då ingen fara för att vi skulle få en ovit jul, gud förbjude!, finns nu en halv meter att ta på…Och milt väder är ju skönt, men halt…