Ett av mina problem är att jag ibland blir alldeles för känslomässigt fäst vid mina djur. Dom här benen sitter på en av mina bästa kompisar i lagården 439 Hilma. Hon är efter S Adam och Sperringe. Hon är den första med dåliga ben sen massor med generationer. Typiskt nog att hon skulle få det. Hon har ett jätte fint juver som producerar mycket mjölk så….jag seminerade henne med Haslev x-vik! Jag vill så gärna ha en kviga efter henne, hon har fått två tjurar. Bulan lär väl försvinna men hasvinkeln är inte så mycket att göra åt. Föreslog klövis att man kanske skulle kunna verka henne på nåt speciellt sätt för att få bättre vinkel, men han fräste bara att: Det går inte att fixa dålig benställning! Har hört att det kan gå, kanske ska byta klövis..? Åter till det här med känslor. En gång bestämde jag mig för att bli tuffare och slå ut kor som inte är lämpliga, spela roll hur gosiga dom är. Men nog ska jag erkänna att det har sparats en del staf aureus-kor som har blivit 3-spenta t ex, om då cellerna har varit låga. För där har jag ingen pardon: gosig+ höga celler= då överlever man inte på gosigheten… Samma problem har jag nu när jag måste sälja kvigor, där jag redan har gallrat ur gänget som småkvigor. Sålt alltså. Och jag måste sälja nu på våren, för av dom som kalvar till hösten finns det ingen jag vill sälja! Det är jobbigt det här…

439 Hilma- min kompis!