En liten överraskning i hagen

I morse när maken kollade mobilen var där ett sms, sänt igår kväll kl.22.30:”Ursäkta att det är sent, men en ko har råmat här nere i hagen sen kl.21. Kan det ha hänt något?” Och hänt hade det. Åkte till sinkohagen direkt på morgonen med starka misstankar om en tidig kalvning. Mycket riktigt där stod 512 Hilma och tittade ut i hallonsnåren, tillsammans med två andra Hilmor som hade fått för sig att det också var deras lilla bebis som låg där…
512 skulle vara 9 mån dr om en vecka och skulle åka hem precis idag, för att förbereda sig för kalvningen.
Kalven och jag fick sen åka L50-skopa hem genom morgondimman och mamman fick komma senare på släpet. Kalven var en tjurkalv efter Polaris.
Så här skulle man alltid ha det, att dom kalvar ute. Det är mysigt. Tyvärr har vi inte nån sinkohage i anslutning till ladugården så det blir lite tjorvigt att få hem ko+kalv.
En annan mindre trevlig överraskning var vad jag råkade se på lilla 663 Helen. Hennes sårskorpor efter avhorningen var lösa och alldeles fulla med var! Har aldrig sett så djupa kratrar på ett stackars kalvhuvud förut. Rengjorde och sprayade på lite sprayplåster, och så fick hon metacam. Verkar inte vara inflammerat, det läker nog ihop nu när skorporna är borta. En sak är då säkert: Helen lär inte då få en tillstymmelse till horn, men det känns som om veterinären överdrivit bränningen en aning.