I helgen var svärmor här. Hon slog upp parasollet på uteplatsen för att det skulle torka och sen tas in…Det blev inte gjort, utan det blev stående kvar ute, dock nerfällt. Kl.6 i morse vaknade jag av ett brak där ute, och förstod att det var parasollet som hade blåst ner. Lite orolig för bordet med glasskiva som stod bredvid öppnade jag verandadörren för att konstatera faktum. Parasollet låg i rabatten och bordet var helt. Samtidigt hörde jag muande från lagården. Ok, inget ovanligt. När jag sen går upp för att hämta tidningen hörs det där muandet igen, ett speciellt ”mammamuande” som korna brukar ha när det är kalvar i närheten…Tanken slog mig att nån kan ha kalvat i lösdriften. Men även att det var 420 Hilma som fortfarande letar sin kalv.. Hoppade i bilen och for upp och mycket riktigt: 434 Belinda hade kalvat och kalven låg där i rännan, med massor med kossor runtom. Och skrapan var i antågande…Summan av kardemumman blev att jag hade inte tänkt vakna förän kl.7 och drängen börjar kl.7, så om jag inte hade kollat upp parasollet kl.6 och hört muet hade kalven hamnat i h-vetet= kulverten. Så kan det gå…”Det finns en mening med allt som sker” har ju nån filosof myntat, är beredd att hålla med.
Det är då tusan vad korta dräktigheterna är just nu. Denna hade en vecka kvar, hade ju två kvigor tidigare som kalvade 13 resp 10 dagar före beräknad kalvning. Å andra sidan har jag en Andersta-kviga i kalvningsboxen sen i lördags, då var hon beräknad. Å ingen kalv ännu.
Betesputens ena lager för stödrullen havererade idag. Tog frontslåttermaskinen i stället och körde det tunnaste. Hoppas få grejer i morgon så jag kan fortsätta med resten som är tjockare. 22mm regn natten som var, härligt väder idag +15 grader, men mera regn i antågande. Skönt att slippa bry sig, men det gör man ju ändå. Vill ha en lång och solig höst!