553 Hilma som skadade sig, fläkning?, i samband med en mastit på juldagen och abonnerade på en box i över två månader, kunde släppas ut i singruppen i början på månaden!
Hon var ju liggande i ett par veckor innan vi fick upp henne. Mjölkades liggande först, och sen som vanligt med spann. Vi visste egentligen inte vad vi skulle göra med henne, höger bakben verkade inte fungera alls. Men sakta med säkert blev hon stadigare och stadigare. Att vi över huvudtaget inte tog bort henne på en gång, då i julas, var att hon var 5 månader dräktig. Planen blev sen att vi sinar henne i slutet av februari och hon får en extra sinmånad, och skickar sen ut henne till tjurarnas halmbädd, som är så pass stor att man kan ställa in en grönfoderbal åt henne. Men så undersöktes hon av en veterinär som var här i ett annat ärende, och hon trodde att hon skulle bli bra. Dom skadade nervändarna växer ihop, men det tar tid. Och hon trodde inta att kon har ont. Då beslutade vi att först försöka ta henne till singruppen, med liggsängar, och kolla hur det går. Och det har gått jättebra. Det är ju musklerna som har förtvinat så motoriken är lite okontrollerad. Nu återstår att se om hon överhuvudtaget kan komma tillbaka som mjölkko. Men då har vi iaf försökt!
Läste här under vintern på Facebook om en likande fråga: Vad göra med en ko som fått nervskada? Denna efter en svår kalvning. Generellt svarade alla killar, mer eller mindre, att skjut kon! Det är för mycket jobb! Tar för mycket tid! etc Och tjejerna svarade med en massa tips om hur man skulle pyssla och greja, så skulle det kunna gå bra… Visst har 553 kostat mycket tid, men jag anser då att har vi tagit ansvar för ett antal kor och deras avkommor, då ska vi fan i mej också ta hand om dom så gott vi kan!! Och det finns väl ingen bättre känsla än när man kämpat med något djur och det går vägen. Och går det inte vägen så har man iaf försökt. Tycker jag.