Det här är dom minsta spenar vi har i lagården. Dom sitter på en fin 2:a kalvare efter Tålebo- Stöpafors. Hon är också extremt snabbmjölkad. Och faktiskt: roboten har inga problem med henne. Vad som händer är att när vakuumet går ner inför avtagning hinner spenkopparna ramla ner i golvet innan dom dras in. Man får också ha henne på ”direktpåsättning”, en bra grej om det är korta spenar. Då är det bara den ena lasern som behöver lokalisera spenen och det blir inte lika exakt, men det funkar. Vi har direktpåsättning på dom flesta korna för att det går fortare. Missförstå nu inte: kon förbehandlas i vanlig ordning först! Det är faktiskt länge sen vi hade problem med spenplaceringen och jag tittar inte så mycket på det i samband med tjurval. En Skönafamilj fick jag avveckla för dom var helt hopplösa med täta korta bakspenar, generation efter generation. Dom som överlevde celltalen, som till slut kommer då mjölkningarna inte går bra, sålde jag till båslagårdar och en kviga sålde vi till Viken, den enda. (Hon visades som 1:a kalvare på Vikendagen då för länge sen och hon hade inte täta bakspenar! Ytterligare en kviga man inte skulle ha sålt!) Sen har man ju använt flera tjurar med låga siffror på ligament: O Brolin, Andersta, S Adam så det gör väl sitt till och ingen av dom har hittills blivit nån ”sjömina”, peppar, peppar…