Nu har det lugnat ner sig en aning med utejobben och då kan det äntligen bli lite mer tid på kontoret för min man och svågern. Jag är ju oftast på kontoret och lite i ladugården, men man behöver ju träffas tillsammans för att komma fram till saker. Bla annat så har våran veckoplanering blivit lidande, när det är som mest att göra och man är som störst i behov av att planera så hinner man inte! Ironiskt problem liksom…

På tapeten står nya krafttag med kalvstallet, en massa telefonsamtal som ska ringas, planering inför mjölksilon som ska uppföras nu under vintern och så klart någon plan inför kommande vecka och veckor. Nya tag på mastitbehandlingsfronten efter mötet med veterinären och funderingar runt foderstaten. Vi har sedan vi bytte till 1:a skördens ensilage inte riktigt fått till vare sig mjölkmängd (som vi hade förväntat oss skulle öka) eller konsumtion. Det har mest blivit högre halter, som så klart är bra, men som sagt, lite mer mjölk hade inte skadat. Vi har nu fett på 4,55 och protein på 3,83 och det är HÖGT för oss.

Alltid något spännande som händer i ladugården, bla så  kan man få ”jaga” foderputtningsroboten när den har förirrat sig 🙂 Maken skulle bara justera hur långt ifrån foderbordskanten den börjar putta och då så blev den tydligen förvirrad (rör aldrig något som fungerar!)

Nu är alla yngre kvigor, upp till ca 12 månader installade, de äldre dräktiga får vara ute ett till tag så länge det inte blir minusgrader så att vattnet fryser.