559 Rosa (Super-S Adam) kalvade igår kväll. Som tur var så kom maken upp på kvällsrunda. Kvigan var helt galen och hade, tur som var för kalven, knuffat ut honom ur boxen. Ibland kan det ju låta mycket värre än vad det är, och så lugnar dom ner sig efter en stund. Men eftersom klockan var över tio på kvällen så fick kalven åka direkt i egen box. Man kan ju inte sitta där och vakta dom halva natten.
I morse skulle jag skynda mig att mjölka henne, tänkte att det går väl bra ensam. Vi är ju kramkompisar, jag och Rosa. När jag fått på första spenkoppen flippade hon ur, och studsade som en galning med sparkbågen på. Spannet flög allväders väg. Då blev det nästa destination robot för Rosa. Där får dom studsa bäst dom vill. Mjölkade henne manuellt, alltså utan robotarm, och det gick bara bra. Nåt enstaka utbrott fick hon, men släppte mjölken förvånansvärt bra. I eftermiddag gick hon in själv, och det gick inte så bra. Fick skynda dit och sätta på båge, och mjölka manuellt igen. En sväng stod hon faktiskt i krubban med båda framfötterna, och tittade ut överst! Men släppte mjölken bara fint. Sen gick hon ut i godan ro. Det är ju det där med lynnet som är så lurigt. Rosa har ju varit i en grupp med Nora Prästgårdingar, som alla har farit åt varsitt håll hela sommaren, när man hälsat på dom på betet. Rosa har alltid kommit fram och hälsat och velat bli kliad.
Släpper mjölken gör däremot inte 566 som kalvade före nyår. Nu har vi oss en knarkare på halsen igen, men det var faktiskt länge sen sist. Den förra, 445, började ju släppa själv efter nästan en månad med en sil före mjölkning.
Ja, ja. Vad som nu rör sig i huvét på en ko. Tror jag har sagt det några gånger förr…