Det är mycket veterinär här nuförtiden :(. Häromveckan klev en av tjurarnas gödselskrapa upp på klövpallen och fastnade i vattenkoppsröret och böjdes upp en bit. Vår teori i alla fall. Den har då gått där i rännan i snart 2 år, och bakkanten slipats till en knivskarp egg, som nu gick som en ”mördarmaskin” genom stallet, en 10-15 cm ovanför golvet. Lagomt för att skära fötterna av alla som var i vägen… En liten kille har blivit av med en hel balle på en bakfot. Sen har det varit lite blödande bland dom större tjurarna, men än så länge, peppar peppar, har ingen blivit sjuk. Fy farao vilket skräp dom har sålt till oss, Tuna-spelet. (I somras var ju draget helt slut, slitet efter 1½ år..)Nu kapade vi ju bort den böjda delen och det har gått OK med bara deltaskrapan. Nu har vi fått den nya bakskrapan, som ska monteras. Känner att vi bör överväga om det där är en alldeles för klen skrapa för det här jobbet. Lill-killen med bandaget bor numera på halmbädden och får omlagd fot med jämna mellanrum. Får se hur det går, det är ju lite pyssel. Men Lill-killen överlever tack vare sitt goda lynne, han är jätte snäll, även om han förstås har ont.
I början på veckan var det också två mastiter på nykalvade första kalvare. Årets första förfrysning. Nu ska det bli stopp med det. Har beställt 5 st (det är 5 st kvigor som ska kalva t.o.m februari) juverskydd, dvs behåar. Planerar fodra dom med nåt fleecetyg och manuellmjölka kvigorna om det blir riktigt kallt när dom är nykalvade. Funderar bara hur jag ska göra med ev. läckage, blir ju bakterier där…? Får nog ha ombyte och tvätta dom varje dag. Allt är värt att försöka, för nu får det bli slut på förfrysningar av spenar! Övervägde också att inte seminera kvigor i mars-april-maj, men det är ju inget bra när man har robot..Det får jag ta till om inte det här med behåar funkar.
Cellerna for upp från 200 till 315 nu i veckan.Har letat syndabockar för fullt, men kan inte hitta nån särskild. Misstänker att det kan vara nåt virus i farten. RS hörs finnas i grannskapet. Men ingen ko är sjuk på nåt vis, men mjölken har sjunkit också, på vissa.
I onsdags kalvade Bauta-Härta, 31 mån gammal. Hon brunstade ju 3 mån innnan kalvning förra året. Jag sa åt henne att hon får en chans till: och hon tog den. Hon var kalvsjuk i flera dar och sen gick då vattnet, men kalvningen kom inte igång. Misstänkte då baklängesbebis, men inte. Hon, för det var en kvigkalv, låg rätt och var inte jätte stor. Men vi fick verkligen kämpa för att få ut henne, så mycket att kalven tyvärr dog! Kvigan var så jätte trång! Så stor kviga och så litet hål… Kalven var efter Bongo.Roligare var det med Gammel-Rosa (Peterslund- Soukolo) som fick sin 6:e kalv, en tjur efter Saxebyn. Den första efter honom.
Igår kväll fortsatte krånglet: 328 Helen, vår supermjölkare som var i kalvningsbox började vingla som ett fyllo. Jaha! Kalkbrist. Veterinär igen. Vattnet gick också och det var en baklängesbebis. Och inga värkar… En flaska Partoxin satte däremot igång henne, så vi fick lite hjälp i alla fall. Ut kom hennes första kviga, 5:e kalven i ordningen, en riktig piggelin efter Ullimulli. I morse hade hon inget ätit så det blev veterinär igen. Nu mår hon bättre, hoppas att hon kommer igång nu, med ännu ett superår: 15100 ECM förra laktationen.
Det blev ett långt och gnälligt inlägg det här, men så är det emellanåt. Det är ialla fall inte kallt! -10.