Nu kommer min rapport från Elmia, väldigt mycket i efterskott. I början av förra veckan, när det fortfarande fanns någon ledig stund att skriva på, så havererade vår dator. X-tangenten fastnade, så vad man än öppnade så skrev datorn xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx. Hopplöst. Och sen tog tiden slut 😉
Det här var mitt andra Elmia som styrelsemedlem och jag måste säga att det är väldigt kul att få vara med bakom kulisserna. Vi på röda sidan är extremt lyckligt lottade med flera frivilliga som hjälper till och tar hand om djuren, montern och besökarna och att vi har Lina som styr oss med fast hand.
På tisdagen pågår en febril aktivitet för att få allt klart tills mässan ska öppna. För föreningens del betyder det att kotavlorna ska upp, montern inredas, djur ska stallas in, tvättas, mjölkas och foras mm mm. Allt medan en armé av elektriker, truckförare, städare och andra utställare myllrar runt för att bli klara med sitt.
Christer och Pärlan fixar i ordning mjölkstallet.
Första röda kon anländer. Lite fundersam först över att stå ensam.
Det fyller på med röda och alla är de nöjda och belåtna. På onsdagsmorgonen tänkte jag och Klas passa på och gå över mässan innan jag skulle börja mitt pass i SRB-montern. Vi hade två och en halv timme på oss, men hann inte se så mycket, det blir ju mer att prata med folk överallt. Men vi hann iväg ett varv till hall B och titta på en 300-liters ystgryta. Efter en snabb lunch gick jag på mitt skift, medan Klas fixade lite avslutande finputs i klippningen på vår andra-kalvare innan hon skulle visas upp i ringen.
Klas och Lilja myser efter klippning av huvudet (på Lilja… Klas behöver fortfarande klippas 😉 )
På torsdagen hade jag morgonpass i montern, innan jag åkte till Linköping och hämta årets domare, John Cochrane, vid tåget. (Jag passade även på att köpa en ny dator). Efter att ha lämnat John på hotellet, strålade jag och Klas samman vid djuren. Vi hade lejt ut visningen av våra djur till en kompis och Klas och hon gick igenom lite hur vi ville ha det och hon provgick några varv i ringen för att lära känna dem lite. Det var mycket folk där och förberedde inför fredagen.
En tapper utställare har dukat under av förkylning och vilar upp sig inför fredagens visning.
Fredagen flöt på bra. Djuren skötte sig fint. Det var ett mycket starkt startfält i år. Mitt uppdrag i ringen var att dela ut rosetter och knyta på ett rött band på svansen till den kon i varje klass som hade bäst juver.
På lördagen var det montertjänst igen. På eftermiddagen anordnades Nordiskt rött mästerskap i Showmanship som i år utökades till Internationellt Showmanship då även ungdomarna som deltog i World Ayrshire Federation var med och tävlade. När tävlingen var slut och alla hade ätit åkte ungdomarna och domaren hem till oss på studiebesök. På kvällen åt vi tillsammans i församlingshemmet i Lommaryd och John berättade om Ayrshire-rasens uppkomst och om hur den runt förra sekelskiftet spreds över världen, bland annat till Sverige.
På söndagen hade jag förmånen att få vara med och köra när de besökte Strömsrum, familjerna Arvidsson i Brogärdet och Mia Brihall med familj i Byestad. Där grillades det och vi hade ännu en trevlig kväll tillsammans.
Kviga på täppan i Brogärdet.
På måndag var det gårdbesök i Tockarp och Rödje följt av lunch på Max i Jönköping. Här mötte Lina upp för att hjälpa till med transporten av ungdomarna över till västkusten.
Lämna en kommentar